Om
museet
Norrköpings stadsmuseum är ett kommunalt museum med uppdrag att förvalta, vårda och förmedla det lokala kulturarvet. Verksamhetens drivs av Norrköpings kommun. Museet öppnade 1981 och är inrymt i gamla fabrikslokaler vid Motala ström, mitt i Norrköpings gamla industrilandskap.
STADSMUSEETS UPPDRAG
Stadsmuseets grunduppdrag är att förmedla det lokalhistoriska kulturarvet, förvalta och vårda samlingarna och dokumentera och samla in ny kunskap kring kulturarvet. Genom ett varierat utbud av utställningar, visningar, stadsvandringar, föreläsningar och andra program förmedlas kunskap om staden. En viktig uppgift för museet är att arbeta på ett pedagogiskt lustfyllt sätt så att kulturarvet blir en angelägenhet för alla norrköpingsbor. Särskild vikt ska läggas vid tillgänglighet för alla, barn- och ungdomsperspektivet samt mångfaldsperspektivet.
STADSMUSEETS HISTORIA
Det första initiativet till ett museum i Norrköping togs 1862 av lagmannen Fredrik Funck och delar av hans samling ingår i Stadsmuseets samlingar än idag. Norrköpings första offentliga museum grundades av Otto Nilsson, det öppnades 1871 och drevs av Norrköpings Arbetarförening. Den första kommunala museet i Norrköping kom igång år 1912 när Carl Swartz donerade sin villa vid Södra promenaden. Museet var främst inriktad på konstutställningar och insamling av bildkonst. År 1930 bildas Föreningen Gamla Norrköping för att skapa ett museum kring de stora samlingar som tandläkaren Helga Hagberg och industrimannen Pehr Swartz samlat ihop. Norrköpings stad upplät det gamla barnbördshuset vid Strömbacken för ett provisoriskt stadsmuseum
Hösten 1946 invigdes Norrköpings museum vid Kristinaplatsen (nuvarande Konstmuseet) och dit flyttades Föreningen Gamla Norrköpings samlingar. Dessa samlingar var omfattande och tog mycket utrymme av museets lokaler i anspråk. Många föremål, som ansågs vara intressanta ur stadshistorisk synvinkel, visades i i en stadshistorisk basutställning. Övriga delar av samlingarna magasinerades i Stadsteaterns förråd mot att teatern fick nyttja föremålen som rekvisita.
Mot slutet av 1950-talet expanderade konstmuseiverksamheten vid Norrköpings museum. Den stadshistoriska avdelningen flyttades från museet och samlingarna magasinerades i en fabriksbyggnad på Saltängen i väntan på att lokalfrågan skulle lösas. År 1967 utbröt emellertid en stor brand i huset och stora delar av de stadshistoriska samlingarna förstördes. Efter branden flyttades den stadshistoriska avdelningen till Västgötegatan 21 där ett par rum nyttjades för kontor och mindre utställningar. Samlingarna magasinerades bl a i tidigare industrilokaler i grannhuset Västgötegatan 19. Dessa byggnader kom att bli en del av museikomplexet Norrköpings stadsmuseum.
Kulturmiljökommittén i Norrköpings kommun fick år 1972 i uppdrag ”att utreda möjligheterna att anordna ett stadshistoriskt museum inom någon av industrilandskapets befintliga byggnader”. Kulturmiljökommittén förordade kvarteret Bergsbron som fastighet till den stadshistoriska museala verksamheten. I samband med ombyggnationen vid Bergsbron flyttades föremålssamlingarna till ett magasin i före detta Lithografen.
En av stadsmuseets innergårdar med uteservering. Foto: Micael Wahlberg.
Satsningen på ett stadsmuseum märktes även genom att personalen utökades från två tjänster till nio med olika specialistfunktioner. Under uppbyggnaden och iordningställandet av utställningarna deltog förutom ordinarie och extra personal även frivilliga medarbetare. Bland dessa fanns ett 20-tal pensionerade textilarbetare som lade ner omkring 10 000 arbetstimmar för att iordningställa maskinhallarna där vävstolar, spinnmaskiner och andra maskiner för textil produktion visas än idag.
1981 införlivades Stiftelsen Gammalt Hantverks samlingar i Norrköpings stadsmuseum genom deposition och inlån. Dessa samlingar utgör merparten av museets hantverksutställningar.
Den 16 maj 1981 invigdes Norrköpings stadsmuseum med basutställningar, föreläsnings- och utställningslokaler samt café.
